ghj

Det är mörkt. Jag sitter i en gungstol, runt om mig finns det ett flertal gamla möbler, utslitna men ändå vackra på sitt eget sätt. Gungstolen knarrar, högt. Jag vet inte var jag är någonstans. Ute i det som verkar vara hallen står det en klocka. Du vet, en såndär gammal som tickar ohyggligt högt. Tick...tack...tick...tack. Ljudet från klockan blir högre och högre, nästan så högt att man inte klarar av att vara kvar i sin egen kropp. Helt plötsligt slutar det. Allt blir tyst. Jag reser mig upp för att se vad som hände men något fångade min blick. Framför mig var det ett fönster. Det hade precis börjat regna och i horisonten såg man ett flertal aggressiva blixtar som med jämna mellanrum slog ned i den ack så dystra skogen. Allt man såg var en söndertrasad fågelskrämma, mitt ute på en åker, den stirrade på mig med sina svarta demonliknande ögon. Först trodde jag att det var en människa men av vilket syfte skulle en människa vara på en åker tillhörande något som verkade vara ett övergivet hus långt bort från livliga städer och vackra byar? Helt plötsligt hörde jag en smäll, den var hög och öronbedövande, jag vaknade till liv från den trans fågelskrämman hade dragit in mig i. Jag började skaka. Jag kände kalla andetag röra min nacke. Jag var inte ensam trots allt. Det blev kallt, varelsen som tidigare hade varit bakom mig var nu borta. Panik, blicken svartnade framför ögonen, det är kallt...

Wihu.

Måndag. 08.35. Solen skiner, fåglarna kvittrar. Fan också.
Jag reser mig sakta från sängen, det är varmt då solen legat som ett extratäcke över min kropp sen den först reste sig för dagen. Ett linne... ett par shorts... det får duga. Kommer antagligen inte ta mig utanför lägenheten. Går mot utgången. Sätter på datorn, kämpar mig ut genom dörren, jäkla handtag. En vacker dag kommer jag fastna härinne.
Det är tyst i lägenheten. Soffan är obäddad... och gårdagens middag står kvar på vardagsrumsbordet, någon har vält ut kattmaten på golvet. Bijou sitter på fönsterkarmen och njuter av solljuset som smyger sig in genom gliporna i persiennerna. Mamma jobbar nog, Marion också, troligtvis. Försiktigt, försiktigt, inte snubbla på alla kattmatskålar, alla leksaker, alla katter framförallt. Helvete... kattmaten, igen. Det börjar bli lite som min grej.
Det kommer musik från Marions rum, hon kanske är hemma trots allt. Det står ett par skor i hallen som jag knappt... vänta, ah... David är här.
"Du kan lätt ta bort grinden genom att vara dra ut den såhär", Hah, jag klättrar över den om jag så vill. Ska man ha mat så får man fan kämpa för det. När jag ramlat klart, krashat på golvet, småskrikit "Fan!" ställde jag mig upp och öppnade kylskåpet.
Tomt... *suck* Ett gammalt mjölkpaket som gick ut igår, ost... inget bröd. Flingor? Tre tomma paket i skafferiet. Underbart.
Hah! Juice, seger. Steg två. Glas. Disken, är det värt att diska ett glas? Nej. Med tetrapacket i min hand vänder jag mig om för att än en gång möta grinden. Mamma hade rätt. Det var betydligen mycket enklare att flytta på grinden. Äsch, jag är ju en ung rebell i mina bästa år.
Kommer till vardagsrumsöppningen. Stannar, kollar runt. Det är verkligen lite för tyst. Nästa sekund flög en katt mot mig, innan jag hunnit tänka låg jag på golvet dränk i juice. Katthelvete... fan också. Upp, in på toaletten, toalettpapper. Mer, mer, mer. *suck* Det är helt klart inte min dag idag. I samband med att jag torkar upp juicen öppnas ytterdörren, mamma kliver in. "Oj, hej, är du hemma? Jag gick hemtidigare idag. Hade en sådan extremt migrän. Jag går och lägger mig, skriv en lapp med saker jag ska handla sen.". Handla... mjölk och ägg som vanligt. Kan gott skita i att skriva en lapp. Hon kommer ändå ringa när hon är där och fråga om det är något mer jag vill ha. Torrt golv, mot rummet. Orkar inte. Sängen.