Uttråkad

Saknad, saknad efter någon, vi är alla ensamma till grunden.
Då jag såg dig, det första ögonkastet. Första gången våra ögon möttes. Allt stannade och min kropp frös till is.

Du vet första gången... DET KOMMER. OKEJ?! INGEN FACKING INSPIRATION. Jag tror jag behöver närhet. (Y)

.

Svaga sinnen låter sig förtäras av omvärlden. Svaga sinnen låter sig influeras av andra för att passa in. Brist på egna tankar, brist på egna intressen. Bara glider. Gör allt för att tillfredsställa andra och lägga sig själv som andrahandsval. Det är väl där jag ligger just nu.

,

Saknad.

plingplong.

När allt var som värst, när man bara såg mörker. Då fann du mig. Då räddade du mig. Du såg mig, liksom jag såg dig. Glänsande ögon. Tårar. Känslan av att vara osynlig.
Du tog min hand och drog upp mig. Upp ur mörkret.

Oja.

Vinter och natt. Det var kallt. I månens ljus var allt man såg hennes glittrande ögon.
De höll om varandra. Hårt. Han såg henes tårar rinna. Han höll om henne och viskade lugnt "Jag älskar dig" i hennes öra.
"Gråt inte min kära, torka bort dina tårar. Jag kommer alltid finnas här för dig." Han lutade sig fram och kysste henne lätt och mjukt. Tårarna slutade rinna, hennes ögon glänste, som en vacker kristall.
De reste sig från klippan. Månen lyste och vattnet blev likt en spegel.
En spegel som förklarade allt. En spegel att minnas.
Vacker, utsikten var vacker.
Svaga kroppar, lättade sinnen. Det var som vanligt igen. Att älska någon, att bli älskad tillbaka.
Natt blev dag. De gick längs gatan, höll händerna och lät armarna gunga fram och tillbaka.
Hem, de skulle hem tillsammans.

Det var kallt. Vinter och natt.