När allt var som värst, när man bara såg mörker. Då fann du mig. Då räddade du mig. Du såg mig, liksom jag såg dig. Glänsande ögon. Tårar. Känslan av att vara osynlig.
Du tog min hand och drog upp mig. Upp ur mörkret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar