Tåget är nedsläckt du håller din hand mot glaset
det enda jag hör är fallet från vattnet
Håll värmen vid liv det komprimerar kaoset
bara regnet förgyller min kropp just nu
du lämnar perrongen, känner tiden stanna
Dörrarna stängs, en sekund från vansinne
5 sekunders kyla innan sätet börjar skaka
5 minuter tystnad innan världen tappar skärpa
det enda jag har kvar är bortglömda minnen
Allt om dig är förseglat i läppstiftet på kinden
Se på mig nu, jag är som svagast i dina ögon
Stänger igen blicken för att skapa lite avstånd
Tittar mot himlen ser hur molnen svartnat
Musiken har tystnat, vi ser faran i vitögat
Svartvit syn, det är allt vi har skapat
Allt vi har skapat, vi håller känslan nära
torkar dina tårar för att minska all skada
En chans hålla oss vid liv Men du har börjat flagna
Försöker fånga stjärnor för att skymma dig i motljus
Springer på tomma gator på jakt efter sjukhus
Inget är här, tystnaden skriker fingrar på känslan,
Spelar om våra stunder nu för sista gången
Vintern är nära, beroende på vilken dag vi väljer
Ett steg mot mörkret för att bevara säkerheten
Två steg mot ljuset för att utmana kärleken
Våra röster är vårt vapen och rädslan är slagfältet
Låter tonen ringa ut tills vi båda tappat fästet
Händerna skakar när jag drar pennan mot pappret
Hör på mig nu när jag avslutar textstycket
Förseglar mina minnen i ditt bortglömda hängsmycke
Låser mina portar och slänger bort nyckeln
Stormen är nära, du vänder bort blicken
En centimeter från att den sliter oss i stycken
Väggarna faller samman, i takt med musiken
Se mig i ögonen när du fryser mitt hjärta
Brister som glas, låt oss känna såren läka
Du säger att du ser mig men din iris har bleknat
Söker efter något som kan behålla din skepnad
Tiden går långsammare för varje andetag
Säg att du älskar mig, koppla samman våra misstag
Död is, det håller oss mil från varandra Död is, två ord som fryser våra ådror till  frost som förevigar oss i känslan
Snälla säg att du hatar mig det tar oss hela vägen dit.