Oja.

Vinter och natt. Det var kallt. I månens ljus var allt man såg hennes glittrande ögon.
De höll om varandra. Hårt. Han såg henes tårar rinna. Han höll om henne och viskade lugnt "Jag älskar dig" i hennes öra.
"Gråt inte min kära, torka bort dina tårar. Jag kommer alltid finnas här för dig." Han lutade sig fram och kysste henne lätt och mjukt. Tårarna slutade rinna, hennes ögon glänste, som en vacker kristall.
De reste sig från klippan. Månen lyste och vattnet blev likt en spegel.
En spegel som förklarade allt. En spegel att minnas.
Vacker, utsikten var vacker.
Svaga kroppar, lättade sinnen. Det var som vanligt igen. Att älska någon, att bli älskad tillbaka.
Natt blev dag. De gick längs gatan, höll händerna och lät armarna gunga fram och tillbaka.
Hem, de skulle hem tillsammans.