Faller. Fort, det är kallt. Tyst och mörkt. Juste... Det är min tur. Min tur att känna, min tur att se, min tur att vara en del av världen. Min tur att känna lukten av frihet. Jag finns här, även fast det är svårt att tro. Trött på att vara osynlig. Se mig. Så som jag ser er.
Jag är trött på att känna mig ensam.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar