Tågtankar.

Du är hemma, antagligen i ditt rum. Sittandes framför datorn med skärmens ljus i ditt ansikte. Det är söndag. Den 24:e januari. Om 5 minuter är klockan två.
Dock var detta bara en ren gissning. Det finns trotsallt inga som helst bevis på att vi existerar. Alla känslor vi har, alla händelser runt omkring oss. Allt detta kan vara påhittat. Med andra ord. Det vi vill ska hända sker.
Allt detta kan vara en virtuell värld. Styrd av ett så kallat "Högre väsen". Dock låter detta ganska osannoligt. Men vad vet vi? Vi tror bara på det vi vill.

Om det fanns ett högre väsen så skulle det betyda att han skapade oss endast för att underhålla sig själv. Alla krig, alla konflikter. Bara ett lagom effektivt sätt att tillfredsställa sina begär. Då kan man fråga sig lite snabbt - Finns allt egentligen?
Tar man det snäppet längre. Gud skulle kunna vara detta väsen. Gud, som så många dyrkar.
Om man tänker på det på det sättet så är våran så kallade "Gud" rentav ond.
Helvetet är bara en täckmantel för att dölja hur mycket tillfredsställelse det ger att plåga alla dessa förvirrade människor.
Vi är allt och inget. Vi finns men ändå inte. Inget kan förklara att vi finns egentligen. Det är bara något vi väljer att tro.
Det kanske inte är helt rätt av en 17-åring att tveka på sin egen existens. Dock är min egentliga fråga varför det finns männsikor som lägger sitt liv i detta gudasamhälle. Visst är det bra att ha något att tro på. Som en vägledning. Det kan vara för att stärka sin vilja att förändra något. Men det enda man egentligen behöver göra är att tro på sig själv.

Det är likadant med "rätt och fel", rätt och fel finns inte. Bara olika värderingar.
Det som var rätt förut kan nu anses vara fel. Rätt och fel är något man någon gubbe kom på för att lugna alla. Det som är fel idag, t.ex. att döda någon kan ju om hundra år anses vara en självklarhet.