söndag 20 september 2009

DET VAR EN KYCKLING.

Jag gick på gatan, ensam. Det var mörkt, tomt. Ingen ute.
Tyst, för tyst. Nervös. Rädd.

1 kommentar:

  1. De senaste tre inläggen var ju nästan så sorgliga att det gjorde ont i själen. Prata med mig fan. Så som jag pratar med dig. Jag är precis här. Det är poängen med personer.

    SvaraRadera